Det har varit en tuff start på året...
Det som hände mig, att jag fick ett missfall/miss abortion är väldigt vanligt.
Men det är inte många som pratar om det.
28/12 fick vi beskedet att det inte fanns några hjärtslag på våran lilla bebis i min mage!
beskedet kom som en chock & det har tagit tid att bearbeta det som hänt.
Trots att jag kände oro innan ultraljudet då jag inte känt någon rörelse på några dagar! Men det talar man ju inte om & vill inte tro. Det är tidigt att känna något då jag "bara" var i v.13 men jag gjorde det.
Efter beskedet gick jag i ca 2 veckor & bar mitt döda barn i magen. Det var jobbigt & jag blev psykiskt störd. Jag tänkte att det måste vara något fel på apparaten, barnet var ju så gammalt som det skulle vara? Det lever nog?! Ibland trodde jag att jag aldrig varit gravid & sen kom man på att man var/hade varit det.
De ville att kroppen skulle få reagera själv & stöta bort barnet, men inget hände. Jag ringde in & bad om hjälp med att få igång allt. Kvinnan som svarade sa att det inte fanns någon tid & att det var fullbokat långt fram & att mitt inbokade besök inte var förens i slutet av januari. De ville alltså att jag skulle gå runt & bara vänta?! Hon sa sedan att jag kunde ringa varje morgon kl:7 & se om det fanns något återbud. Hallå jag mådde dåligt & kände mig övergiven som inte kunde få hjälp.
Efter några dagar ringde jag igen & fick prata med en ny kvinna som gav mig en tid direkt! Tack äntligen!
Dagen var här & jag skulle få hjälp med att göra en medicinsk "abort".
Trodde att det skulle göra jätteont:(
Det blev först ett ultraljud & sen sa läkaren - då ska vi se om vi kan boka in en tid & hjälpa dig!
Jag började böla & fick fram att jag vill ha hjälp nu, det var ju det jag kom dit för! Han förstod mig & fixade så att jag fick stanna kvar!
Jag hade inte så ont & såg aldrig "det" när det hände! Kändes skönt!
Alla var jättesnälla & jag kände mig väl omhändetagen! Jag förlorade mycket blod & fick stanna över natten, men sen var allt ute.
Det fula är att allt när man är gravid är gratis men när det väl händer något sånt här så ska man betala?
Nu har jag slutat blöda & varit på återbesök!
Nu tänker vi på allt positiva med det negativa!
Vi är glada att vi gjorde nupp/kub ultraljudet så att vi fick veta det då & inte senare.
Vi vet att vi kan få barn, vi har ju världens finaste son!
Det kunde ha hänt senare, eller att vi hade haft barnet hos oss ett tag för att senare förlora det.
Nu går livet vidare även att minnet av DIG alltid kommer finnas kvar!
Det är bara att hoppas att vi snart får ett nytt glädjande besked & att vi lyckas bättre nästa gång! Vilket jag tror & hoppas!
Over and out!
