Nu har det hänt igen!
En vän till mig har råkat ut för samma tragiska öde som mig:(
Deras lilla räka finns inte mer!
Att glädje kan bytas ut så snabbt mot sorg:( usch!
Jag tänker på er & vet exakt hur ni känner det! Ingenting går att jämföra med att förlora ett barn i vilket skede det än är i! Man undrar vad man kunde gjort annorlunda & varför, varför det händer just oss:(
Min sorg kommer & går!
Vissa dagar är jag glad & allt är som vanligt medans andra dagar sveper allt över mig igen.
Jag tror att jag sköt ifrån mig allt för snabbt! Jag ses ju ofta som glad & positiv men ibland måste även jag få vara ledsen! Måste intala mig själv att jag inte alltid måste visa mig starkare än vad jag är!
Det är svårt att bearbeta sorgen när man måste börja med alla måsten igen.
Jag är lyckligt lottad som har världens finaste son & det tackar jag för varje dag. Allt blir lite lättare när man vet att det har funkat 1gång, men man undrar ju & vill att det snart ska vara våran tur igen att få en liten. Frågan är ju bara NÄR?
Man ser bara magar & bebisar överallt! Det blir jag både glad & ledsen över. Jag vill ju oxå tillhöra dom som går med magarna i vädret! Hoppas snart att det blir våran tur.
DU kommer alltid finnas i mitt minne & hjärta. Våran kära lilla ängel.
Over and out!
Livet måste ju gå vidare. Men man måste ta sig tid att sörja det man älskat och förlorat. Det är ju inte alltid ett öppet sår som det är i början. Men då och då går det upp lite i kanten och det gör ont. Man kommer aldrig glömma det lilla liv man aldrig fick ta del av. Man undrar ju vem det var, vem det hade blivit. Och att vara stark innebär ju inte att man inte kan gråta och sörja. Att gråta, vara arg, undra och tycka livet är orättvist är ju helt okej. Man får känna och tycka vad man vill. Detta är ju trots allt något av det värsta som kan hända en människa. Det kan man inte trycka undan. Nästa år är det våran tur, då är det oss det går bra för! Det måste vi bara tro och hoppas! Många kramar
SvaraRadera