söndag 3 februari 2013

Förlossningsberättelse!

Fredagen den 25/1 började som alla andra dagar! Men på förmiddagen hände det äntligen något, "proppen" gick!
Sedan under dagen började jag att få lite värkar någon gång i timmen! Nu var det äntligen igång:)

Värkarna kom tätare framåt kvällen & vid 19-tiden hade jag ca 3 värkar i timman! Vi ringde då hit min pappa som skulle vara barnvakt, så att han var här innan Gustav skulle somna!
Värkarna ökade i styrka & kom med mindre mellanrum under kvällen! Till slut hade jag riktigt ont & ville åka in, men jag var livrädd för att bli hemskickad?!

Vi åkte in till förlossningen & i bilen in kom värkarna riktigt ofta!
Jag blev undersökt & observerad en liten stund sen bestämdes det att vi skulle få stanna! Kl:00.15 blev vi inskrivna ! Jag var då öppen 4cm. Efter 45min var jag öppen 8cm, allt gick så fort! Vi bestämde att det inte var nödvändigt med bedövning, han skulle ju snart vara här!
Trodde vi ja!!!!!

Jag var helt öppen nu men bebisen låg fortfarande väldigt högt upp & ville inte sjunka ner! Allt kändes hopplöst, jag kände ju att inget hände & hade såklart riktigt ont! Som tur var hade jag lustgas iallafall!

Dom försökte sätta kateter & tömma blåsan flera gånger utan resultat. Ajajaj!! Dom försökte hjälpa till att göra hål på hinnan & få fram en vattenavgång utan att lyckas!?
Tillslut kom en läkare in & undersökte mig & gjorde ultraljud! De såg då att barnet låg med "näsan i vädret" & det blir då svårare att få barnet att hamna rätt?!

Jag fick ställa mig på knä för att kunna få barnet i en annan vinkel!
Tillslut kände jag att NU känns det som att han ville komma ut:) Jag tog i & ut "flög"han med både huvud & arm samtidigt som superman;) det var knappt att dom hann fånga upp honom! Inte konstigt att det gick trögt?!
Klockan 03.44 var han äntligen ute hos oss efter en väldigt jobbig förlossning! Vi hade nu blivit föräldrar till en till helt underbar son:) lyckan var total!!

De kunde knappt se om det var någon vattenavgång alls?! Så det var på tiden att han kom ut! Han var väldigt torr!

Nu efteråt är man tacksam att allt gick så snabbt & tycker kanske inte längre att det var så jobbigt som jag tyckte just då! Men så är det alltid! När man väl ser ens barn för första gången glömmer man bort all smärta:)

Välkommen Adrian! Våran son, Gustavs lillebror <3

Over and out!



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar